“När valrörelsen nu går in i sin slutfas och politikerdebatter, torgmöten, valbodar, maffiga plakat med smutskastandes slagord och dom allra senaste sifo-mätningarna, ja rubbet, står de allra flesta människor upp till halsen, då kommer äntligen något som ger lindring till våra bombarderade och tvättade hjärnor. En musikalisk och verbal Treo som blåser ut den politiska skiten som lagrats som åderförkalkningar i våra intet ont anande själar. Guran Guran 1991.”

Göteborg, Måsen och Norrlands-turné.

Från 1989, när min äktenskap hade totalt misslyckats, spenderade jag en hel del tid i Göteborg, när jag inte ledde resor för Temaresor. Där spelade jag på spårvagnen, umgicks jag med folk på Hagabion, gjorde några akustiska spelningar på Café Måsen och lärde känna Nina som drev Måsen och hennes pojkvän Patrik som spelade bas i ett nytt band Drums in Minor.  Jag hade massor av nya låtar, så 1991 frågade jag Patrik och medlemmarna i deras band om de inte kunde hjälpa till att spela in några av dessa. De hade tillgång till Studio och var bussiga som ställde upp och hjälpte till med arren.

Det fall sig att det var valår och mina låtar passade ju bra att lansera som Antival-skval. Drums In Minor spelad Smiths inspirerad Rock på engelska och hade fått ihop en gedigen lista med spelningar i Norrland och förberedde en turné. Jag erbjöd mig att följa med som förband. Dessutom kunde de mina låtar på Antivalskvalet så det passade ju bra att vi gjorde det tillsammans.  Vi hade också två spelningar i Stockholm på Vita Huset i Täby och på Hunddagiset i Handen.

Jag skickade massa pressmedelande till lokalpressen och fick en del uppmärksamhet med citatet: “Guran Guran rockar inte röven av högern. Guran Guran rockar röven av hela högen.”

Senare samma år spelade jag på Färjenäsockupationens anarkifestival (och även 1992) och det blev också ytterligare spelningar med en ny sättning med afrikanska trummor och colombianskt dragspel på anrika Tre Backar i Stockholm, liksom Universitetet och Tensta Marknad.

Guran spelar på Färjenäs Anarkist festival.

Refuseringsbrev från MNW. “Inte tillräckligt intressant”.

Jag var ganska övertygad om att Antivalskval skulle bli ett genombrott och skickade kassetten till några skivbolag, men efter två refuseringar från ett lokalt skivbolag i Göteborg och MNW var jag rätt uppgiven. Fågelskådning, guidning för Temaresor och fågelskyddprojektet jag hade börjat i Peru kändes mer angeläget. Kanske skulle jag ha stått på mig mer men det var som att spotta i motvind. 

Titt som tätt skrevs det nya låtar och jag gjorde kortare sejourer i tunnelbanan. Sista spelningen i Sverige var en akustisk solo-spelning på Kafé 44 i Stockholm 1995.  Det året hittade jag en ny kärlek i Peru och 1998 var den definitiva flytten ett faktum. Jag lämnade Sverige och musiken bakom mig för gott och satsade 100% på att bygga upp en fågelskådarfirma i Peru – Kolibri Expeditions. Det har gått rätt bra. Vi har exempelvis gjort alla arrangemang och upplägg i Peru för inspelningen av Det Stora Fågeläventyret under semifinalen och finalen med kondor. 

Strax innan dess hade jag lämnat av alla mina orginaltejper till Tedde Lindström för han ämnade göra en samlings CD med de punkband i Stockholm som aldrig gav ut en skiva.  Tur var det, för annars hade det inte blivit något mer, någonsin. Det blev StockholmsPunk 79-91 och Guran Guran var med, med tre låtar Bästa Landet i Världen, Du gamla Du Fria och Rösta på mig.  Jag är i fint sällskap på plattan med bland andra Rolands Gosskör, Tuppjuck, och Brackor.  Tedde har 20 CDn kvar ungefär, så skicka honom en mejl till frittefotogen@gmail.com för att komma över denna klenod.

Låtarna på Antival-Skval.

Kassetten med åtta låtar trycktes i 500 ex. Texterna fortsatta att vara anarkistiska och antirasistiska, med kängor till poliser, militärer, ölpriserna, alla partier och idiotiska TV program. Alla de här låtarna funkade väldigt bra i tunnelbanan och på spårvagnarna i Göteborg. Men det var svårt att nå ut till en bredare publik när det inte fanns YouTube och Facebook. Jag var mycket nöjd med resultatet.

Militarismens stjärna

Hade otrolig ångest för att göra militärtjänst. Under mönstringen blev jag förvånad över att en av mina vänner, som numer är en rätt känd skådespelare, sa: “Jag ska bli jägare.”.  Själv hade jag läst Stanley Milgrams Auktoritet och lydnad och bävade för att lära ta order mot min vilja, som sedan i princip skulle kunna användas att döda eller skada en annan människa.
Lyckligtvis lyckades jag prata mig till frisedel.

Du gamla du fria

Det är den gamla nationalsången förstås i ny PUNK tappning. Bakgrunden var att dokumentärregisören Tom Alandh skulle göra en dokumentär om nedrasering av tryggheten och våldtäckten på miljön i “Folkhemmets förlorade heder”. Han hade hört mig sjunga “Är det så här ni ska hat” i tunnelbanan och ville ha med det i programmet. När han förklarat sin film idé fick jag inspiration att beskriva läget i folkhemmet med en modifierad text av Du gamla Du fria. Inte helt oväntat ville Tom även ha den nya låten med i programmet.

Jag var på resa när programmet och reprisen sändes så fick inte se slutresultatet förrän för en si så där två år sedan då jag slutligen skickades en CD. Jag gjorde programmet tillgängligt på YouTube. Jag förekommer på tre ställen i filmen.

Rösta på mig

Texten är inspirerad av det spanska punkbandet La Polla Record, som på deras första EP hade en låt med titeln Votame. Men texten är omskriven till svenska förhållanden där politikerna slingrar sig att de inte vet någonting om vapenexporten med mera.

Fräcka Fredag

På TV 2 gick det mjukporr på fredagkvällarna under ledning av Malena Ivarson. Förutom att låten är lite åt det porriga hållet, är det också en kall analys hur svårt det var att hitta en rimlig balans i mansrollen för en svensk kille uppvuxen på 60-talet med jämnstäldsideal drivna till sådan spets att könsgränserna suddats ut och sex och porr hade likhetstecken. Men låten är mest för att chockera och det funkade väl. Texten gjorde också en antydan på Gyllene Tiders landsplåga “Flickorna i TV2” fast utan krusiduller.

Killarna i bandet  tyckte det passade med Manchester beat som var populärt 1990-1991, med tungt basspel av Patrik Andersson-Winberg.  Verkligen kul arr på låten.

Ska det va så svårt att dricka en bärs

Ölpriserna steg till skyarna. Och var det billig öl var det mattvång och garderobstvång. Spelade man på drogfria ställen så var där ingen publik. Ursprungligen hade jag nog tänkt mig lite engelsk music hall stil på den här låten men det var ju lite baktakt också i mina egna akustiska framföranden så Ska-takt funkade ju bra. Carl-Johans duttiga gitarr är rätt fräck och få trummisar klarar av att spela ska-trummor som Benno gör här.

Du va en man, nu är du polis

Ytterligare en text som bygger på en låt av La Polla Record. Era un hombre, Ahora es Poli. Fast igen med svenska förhållanden förstås och min egen musik.  Det hade ju faktiskt varit en hel del övergrepp av poliser i Sverige den senaste tiden och det fanns en hel del rasistiska förtecken.

Slå tillbaka

Om någon börjar en mening med: Jag är inte rasist, men ….., kan man vara ganska säker på att det följs av en riktig groda.  Dags att slå tillbaka och ta tillbaka gatorna från rasisterna. En riktig “slagdänga”.

Anarki

Ja, det är förstås musiken Anarchy in the UK som körs vers efter vers utan gitarrsolon. Alla partier körs över. När vi kör live är det ytterligare två verser med, som inte var aktuella till valet 1991. .

Jag är fan själv med mina uppsåt
Sakrala sanningar och djävulska korståg
kvinnor vid spisen och luterska spöken
kyrkligt närvarokoll och spola kröken
Å vilken tristess
KDS

Snälla lilla Jimmy fixa billig mat till katten
Snälla lilla Jimmy släng ut blatten
Snälla lilla Jimmy kan du sänka skatter
Å gör mig rik när ni tar makten
Populist-idioti och massa struntprat
Sverigedemokrat.

Alla låtarna från Antivalskval, liksom de tidiga demobanden och singeln finns nu på en CD som man kan köpa eller ladda ner på Guran Gurans bandcamp.  Inkomsterna används för att finansiera inspelning med det åteförenade Guran Guran av låtarna som skrevs mellan 1991 och 1998. Det var en hel del visade sig. Mer om det projektet i kommande bloggar.

Nu när SVT:s stora satsning Det Stora Fågeläventyret går på TV, till vilket jag själv har varit med och gjort markarrangemang i Peru, kan det kanske vara läge att få lite bakgrund om Guran Guran och låtarna om fågelskådning och naturen.

1989 spelade Guran Guran in två låtar som hamnade på en självfinansierad singel. Meståg och Är det så här ni ska ha’t. Om det finns en genre som kallas eko-rock, så har Guran Guran sedan Rädda Hansta kassetten 1987 en tradition i eko-rock genren. Mina biologistudier hade skiftat från vita rockar och biokemiska labb till mer grön biologi sedan sommaren 1986 då jag läste min första fältkurs i floristik (dvs fältbestämning av blommor). Jag var dessutom aktiv i Aktion Rädda Hansta och fågelskådare för fullt i helgerna och på semestrar. Det där med cancerforskning och djurförsök, och en alltmer koncentrerad inriktning i forskningen kring koncept som förlorade helhetsbilden, var inget för mig.

Hade jag då vetat vad jag nu vet om ADHD, hade säkert en hel del frustration kunnat undvaras. Jag lade så småningom om kurs när koncentrationsförmågan att prestera inom den vita biologin saknades. Nu var det grön biologi som gällde nu. Delvis berodde det på att jag inte kunde få specialarbetet i biokemi att funka och saknade poäng för studiestöd. För att få studiemedelspoäng läste jag påföljande sommar  faunistik (artbestämning av djur) och året därefter,1988, ekologi med fältkurs på sommaren. Jag var nu helt såld på ekologi, conservation och kampen mot miljöförstöring. Detta ger lite av den mentala bakgrunden till de två låtarna på singeln.

Birdparty-Meståg.

Låten finns i två versioner. Originalet Meståg från singeln från 1989 och en nyinspelning och översättning till engelska Birdparty från 2016. 27 år senare! Tiden går.

Bakgrund

November-Januari 1986-1987 lämpades en snart femårig dotter med morföräldrarna i Barcelona, för en resa med min dåvarande fru till Brasilien och Venezuela. Vi korsade Amazonas med buss via Porto Velho och Manaus och kom slutligen till Caracas. I Venezuela mötte vi upp med ett gäng fågelskådare från Södertörn och Lidingö för att helt och hållet ägna oss åt fågelskådning under en månad.

Under en av de första dagarna i Guatopo National Park strax öster om Caracas fick Stockholmsskådarna sin första inblick i hur artrikt det är i Sydamerika. Själv hade jag ju redan varit i Sydamerika en hel månad och kände mig lite som veteran trots min ringa erfarenhet av fågelskådning i stort.
Första kvällen såg vi militär-arapapergojor som i små flockar flög mot nattkvist. Dagen därpå stötte vi på ett engelskt par – Alan Greensmith med flickvän – som varit på rundresa i Sydamerika i en VW Beetle och skådade på fågel på vägen under ett år. De hade sett över 1000 arter totalt vilket för mig var en brutal insikt i att det var ganska meningslöst att gå in för fågelskådning i Sverige där 300 arter var en magisk gräns att nå, på flera års skådning. För somliga kanske till och med en livstid.

Jag bestämde mig under resan i Venezuela att jag fortsättningsvis skulle koncentrera mig på att lära mig fåglarna i Sydamerika och insåg att jag förmodligen aldrig skulle bli lika duktig som Stockholmsskådarna på fåglarna i Sverige. På den vägen är det, när jag nu sitter i Lima, Peru 30 år senare och skriver dessa rader. Jag äger Kolibri Expeditions som gör arrangemang för fågelskådare och fågelfotografer i Peru och annorstädes i Sydamerika.

Den andra dagen i Guatopo hittade vi ett fruktbärande träd som var fullt med fåglar. Massor av färggranna tangaror, honungskrypar, dacnisar och tyrannflugsnappare, och någon enstaka woodcreeper och spinetail. Det var ett riktigt birdparty. I de svenska skogarna, framför allt på vintern, drar fåglarna fram i flockar bestående av talgoxe, blåmes, svartmes, trädkrypare, nötvecka och större hackspett med flera. Man pratar om meståg för att beskriva sådana flockar. Uppenbarligen får fåglarna skydd av varandra från predatorer genom att dra fram genom skogen i flockar på det här viset.

Vi hade ett tropisk meståg framför oss. Ett birdparty! Några dagar senare hade en slinga fastnat i mitt huvud när det var fågellöst….. Waiting for a Birdparty.

Om det bara ville komma förbi ett tropiskt meståg!

Efter Venezuela resan, på tips av Sören Lindén som var med på resan, sökte jag jobb som frilans-reseledare hos Temaresa och deras Strövtågsresor till naturen kring Medelhavet. Sören menade att kombinationen med mitt fågelintresse, flytande spanska och dessutom floristiken föregående sommar, så hade jag flera av de kvaliteter som Temaresor sökte. Jag fick jobbet och fortsatte att jobba till och från för Temaresor fram till år 2000.

Trots att jag hade en refräng till en låt om fågelskådning hände det ingenting med iden förrän sommaren 1988 då jag var stationerad på Tjärnö och läste marinekologi. Tillsammans med Thomas Lundqvist hade vi dragit på en Sibirisk Tundrapipare som flugit fel och hamnat vid Getterön i samma veva som ekologikursen skulle börja. Vi hyrde en bil för en dag, till en kostnad som vida översteg vår ekonomi, men det var en ny art till våra listor och suget var stort för att se den.

Det absurda i fågelskådningen och min egen och andras fanatism gjorde att jag nu hade stoff for att skriva Meståg. Det gjorde sig bättre på svenska i och med att Meståg gör en viss antydan på det nördiga med fågelskådning. Texten är inspirerad av alla skandinaviska skådare som heter Lars eller Lasse (de är rätt många och jag själv heter ju… Lars Gunnar), och av den Engelska skådaren Lee Evans som tidigt visste att dra den extrema hårdskådningen till sin spets.

Meståg. Texten.

Hela låten finns att höra på Bandcamp. Här finns också detaljer om inspelningen och vilka som medverkade.

Skivan pressades i 500 ex vill jag minnas. Det finns fortfarande ett antal vinylskivor kvar om någon skulle vara intresserad.

För icke-skådare kan det behövas förklaring av vissa termer. Säkerligen kommer svenska folket att lära en del av de här termerna under Det Stora Fågeläventyret på TV, men det kan vara en idé att gå igenom några grundläggande koncept.

• Kryss. En ny art på ens lista. Man pratar också om årskryss, vilket är den första obsen på året.  Verbet att addera en ny art på listan är förstås kryssa.
• Stjärtmes och Stenknäck. Ja, de heter faktiskt så. Googla, vetja!
• Larm. Förr i världen var det personsökare, sedermera SMS på mobiltelefon. Uppgifter om hittade rariteter textas eller rings in till en central som drivs att Club300 (för de som har sett över 300 arter fågel i Sverige) och sedan vidarebefordras till de som abonnerar på tjänsten.
• Dra. Det gör man om man specifikt åker för att försöka se en fågel som larmats ut.
• Het. Sugen på ett kryss.
• Ismås. Mitt första drag var just på Ismås på Landsort 1984 januari 1986. Och min första dipp. Alltså, jag såg den inte.
• Jalle. Skådarslang för jaktfalk
• Pille. Skådarslang för pilgrimsfalk. Kan ni gissa vad en Affe och en Leffe är?
• Karaktärer. Detaljer i fågelns utseende och beteende som fågelskådaren försöker lära sig utan och innan, för att snabbt i fält kunna artbestämma och skilja på det som är vanligt och det som är ovanligt.
• Ölands Södra Udde. Känd svensk fågelskådarlokal med Ottenby Lund med fyren Långe Jan.
• Vecka 22. En av de bästa tiderna på året för att se rariteter. Sista veckan i maj är det ofta sydostliga vindar som för med sig rariteter från inre Asien och Medelhavet.

Meståg 

Jag vill så gärna berätta om en kille jag känner.
Han kallas skådar-Lasse utav sina vänner.
Han har en hobby som inte är svår
och den ägnar han sig åt sommar, höst, vinter och vår.
å frågar du honom vad väntar du på
då svarar han då svara han som så.

jag väntar på ett meståg.
jag går å väntar på ett meståg.

Vinterns barrskogar är ganska döda
Små fåglarna har svårt att hitta föda
Men Lasse är där och lägger ut frön
Kokt potatis, äpplen och gamla brön
Lasse fryser om fötter och häck
Årskryssar sedan stjärtmes och stenknäck

Han väntar på ett meståg
Han går å väntar på ett meståg

Å det e 20 grader kallt och ett jäkla väder
Ännu inget spel från orre och tjäder
men så går larmet en tunga art ni vet
Lasse drar för Lasse är het
Flera hundra pers sätter jobben på spel
För å kryssa en liten fågel som har flugit fel.

De väntar på ett måståg
De går och väntar på en ismås.

Min kompis Lasse är ett riktigt snille
Han skiljer lätt en Jalle från en Pille
Under långa mörka nätter pluggar han in karaktärer
Å drömmer sig långt bort på skådarfärder
På Ölands södra udde vecka 22
Står Lasse och ett gäng där och vad väntar de på

Dom väntar på ett meståg
De står och väntar på ett meståg

Min kompis Lasse är inte som du där
Hans kryss är mera värda en snygga brudar
Lasse var gift men det är han inte nu
När han drog på ett tips då stack hans fru
nu har han lärt sig läxan och han lärde sig att
Man kryssar helst inte på sin bröllopsnatt

Nu väntar han på meståg
Ja han väntar på ett meståg
Han går och väntar på ett meståg.

Birdparty

Inför en fågelskådarfestival i Ohio våren 2012 “The Biggest Week” tänkte jag att det ju kunde vara kul att översätta Meståg till engelska. I synnerhet sedan faktiskt ursprungsidéen var på engelska. Jag erbjöd mig att spela BirdParty på festivalens “meet and greet”. Det var kul att träffa en mängd fågelskådare som jag endast kände från Facebook och Twitter. Låten uppskattades och jag blev sugen att spela in låten i studio.

Det dröjde till början av 2016 innan vi kom till skott. Gunnar Elvin satte grunderna hemma i sitt kök och jag satte sången i en Studio i Lima. Gunnar gjorde tre olika grunder med lite olika stuk (finns som smakprov här), men vi fastnade mest för ett luftigt Rockabilly-stuk,  vilket sedan blev bonusspår på Samlings-CDn som finns på Bandcamp (lyssna!).

Här är slutresultatet synkat med ett karaoke-framförande på Biggest Week 2016. Texten på engelska är med på videon.

Är det så här ni ska ha’t.

Mer eko-rock blev det på andra sidan av singeln. Egentligen kan man väl säga att singeln hade två framsidor. 1987-1988 drabbades Sverige av säldöden. Ett virus som decimerade population av framförallt knubbsäl. Miljöförstöring troddes vara en anledning till att effekten blev så kraftfull. Bara några få år innan exploderade Tjernobyl och radioaktiva regnmoln blåste in över landet. Var och varannan dag kunde man läsa om nya miljöproblem. En utredning till, å sen står det still.

Är det så här ni ska ha’t var en text som jag var stolt över. Frustrationen över att det snackades mycket men väldigt lite blev gjort. Nyliberlismen och ständig jakt efter tillväxt gick ut över miljön. Det här kändes för mig som en viktig låt och om man skulle nå en större publik och förändra världen så gick det ju inte och spela punk för en församling som redan var frälst. Bättre om vi kunde göra något som kunde hamna på svensktoppen. Därför efterlyste jag en arr som kunde funka även bland icke punkare.

Gunnar Elvin var som vanligt med på noterna och gjorde ett snyggt blås-arr på synt och Santiago Lopez lade på saxofon. Trots våra ansträngningar är jag är inte helt nöjd med slutmixen. Sången skulle ha legat längre fram och hela låten gärna ett tonsteg högre. Kanske till och med lite överproducerat.

Men men. Pengarna för studion tog slut och jag var tvungen att nöja mig med den mix som hade gjorts. Jag hade inte ens råd att behålla den dyra flerkanalstejpen som vi endast hyrde, för den kunde återanvändas till andra projekt när den spelades över. Det var synd för man skulle kunna ha gjort göra en ny mix senare. Nu för tiden spelas förstås allt in digitalt, vilket betyder att man inte behöver hyra/köpa dyr tejp och i princip kan man spara hur många kanaler man vill utan att för den skull priset stiger. När det gäller studio-inspelningar var det definitivt inte bättre förr!

Här kan man lyssna på låten på Bandcamp:

Texten: Är det så här ni ska ha’t?

Jag läser i min tidning om en katastrof
om fiskare som inte får nån fisk
å om gift på land å gift i hav å sommarlov
å allt är radioaktivt men det är ingen risk
För dom matar oss med tomma ord om snar förbättring
men det liknar mest dödens paradis
när järnvägsdubbelspår blir motorvägfortsättning
är det skönt att leva i fantastiska Sverige

Är det så här ni ska ha’t?
med döda skogar och döda hav
Är det så här ni ska ha’t?
med monokulturer och gift i vår mat
Är det så här ni ska ha’t?
En utredning till
Å sen står det still

Jag läser i min tidning om en katastrof
om kadaver som ruttnar på en strand
dödens stank förstör ju barnens sommarlov
var är idyllen från Sommarland
Å skogar gråter surt,
liksom det regn som faller
Å motorvägen bullrar tätt förbi.
I ett monotont landskap
utan liv och myller
Så bromsa då
mens det ännu finns tid

Är det så här ni ska ha’t?
med döda skogar och döda hav
Är det så här ni ska ha’t?
med monokulturer och gift i vår mat
Är det så här ni ska ha’t?
En utredning till
Å sen står det still

Å jag läser i min tidning om en katastrof
Å den verkar vara värre än igår
men hur ska det då se ut om bara några år
finns det några fler som ser det som jag ser.

För det är väl nått slags tecken från nån högre makt
men tecknen har funnits där förrut.
Men naturens skönhet står sig slätt i pengars prakt
dom vill suga ut den innan allt tar slut

Är det så här ni ska ha’t?
med döda skogar och döda hav
Är det så här ni ska ha’t?
med monokulturer och gift i vår mat
Är det så här ni ska ha’t?
Jag blir så besviken på PG och Dahl
Är det så här ni ska ha’t?
När pengarna styr finns det ingen moral
Är det så här ni ska hat?
En utredning till
Å sen står det still

Bandcamp-länkarna

I skrivandes stund håller vi på att mixa en antal nyligen inspelade låtar för en kommande självfinansierad CD. Det kommer att bli mycket bra. Men också mycket kostsamt. Vi vore oerhört tacksamma om du vill köpa digitala versioner av låtarna eller hela CD:n. Allt finns på Guran Guran sidan på Bandcamp. Tackar på förhand. Många bäckar små, kan göra att Guran Guran äntligen får ett riktigt genombrott. För det nya är det bästa vi gjort. Kom också och lyssna på Far & Son i Stockholm, onsdagen 29 mars, 2017, då en stödkonsert ges för den kommande CDn.

——————————————————————————————–

Gunnar Engblom är text och låtskrivare till  Guran Gurans material. Gunnar bor i Peru numer och sysslar med fågelskådarresor för Kolibri Expeditions när han inte håller på med musik eller tränar för maraton på sin fritid.

Aktion Rädda Hansta var en folkrörelse som faktiskt lyckades att stoppa utbyggnaden av Järvafältet. Jag skrev en låt som både gav Aktion Rädda Hansta lite inkomster och gav oss en kampsång. Gunnar Elvin var som vanligt villig att hjälpa till. Bara några veckor efter att låten had skrivits var den inspelad på en Porta bandspelare. Jag är inte säker men det är möjligt att vi bara hade fyra kanaler och leka med.  Gunnar la alla grunder med gitarrer, bas och trum-maskin och jag la på sång och körer efteråt. Ganska otroligt egentligen att vi kunde få ett så pass bra ljud med så enkla medel.

Bakgrund: Flytten till Tensta.

Jag hade bosparat i kooperativa SKB för att få en större lägenhet för familjen och gärna nära naturen. SKB:s lägenheter i Tensta var både fina och en stenkast från Järvafältet och någon gång under 1985 eller 1986 flyttade vi dit. Det var tämligen kort kö-tid för Tensta, som redan då hade dåligt rykte, men jag kände att min spansk-svenska familj skulle bo bra här och därutöver kanske få kontakt med andra spansktalande bland latinamerikanska flyktingar. Dessutom, något som kanske inte de som aldrig har varit i Tensta vet, Tensta är otroligt barnvänligt med många lekparker. Det är barnsäkert. För att ta sig till tunnelbanan eller till dagis behöver man inte gå över en enda väg. Bo-områdena är sammanlänkade med gångbroar över vägstråken.
Tensta var otroligt. Mångkulturellt! Det var som att bo i världen.

Ja, jag ska bli aktiv!

Tidigt under den här perioden fick jag, via Naturskyddsföreningen,  reda på att Stockholms Stad ämnade bygga bostäder i Hansta – ett fantastiskt fint naturområde bara några km från Tensta. Jag ringde upp Ronny Carlson som både var fågelskådare som jag, och ordförande i Rädda Järvafältet och ledande i Rädda Hansta kampanjen. På ett eller annat var jag tvungen att dra mitt strå till stacken. Hansta måste räddas och politikerna och statsplanerarna måste visas att de inte kunde göra vad som helst.  Jag minns inte hur, men jag blev god vän med Helena Fredriksson som var fältbiolog och dessutom inte rädd för att konfrontera makten.

Helena och jag planerade kampanjer. Vi gick på kommunfullmäktigemöten och var allmänt stökiga och protesterade med banderoller. Vi hängde banderoller på Sergels Torg. Vi delade ut tusen flygblad i brevlåderna i Tensta. Jag sprejade graffiti “Rädda Hansta” med svart färg på sidan av gångbron över Hagstråket. Det satt kvar i en herrans massa år efteråt.
Den häftigaste protest-aktionen vi gjorde var en banderoll på en 20-30 meter på Stadshustornet i Stockholm. Vi betalade inträde och fällde ut vårt långa lakan från ett av fönstergluggarna i tornet. Undrar om inte Helena hade sytt ihop lakana själv. Längst ner fanns en tyngd i vardera hörn, så att lakanet inte skulle rulla ihop. Det blev väldigt tjusigt. Det finns nog tyvärr inga fotografier bevarade. Trots att aktionen var kort och att banderollen snart plockades bort, lyckades det bli ett inslag i nyheterna.

Trädadoption

Det är möjligt att det var Helenas idé, eller att någon annan i gruppen hade nämnt det för henne, men hon presenterade en idé som blev avgörande för bevarandet av Hansta och för att finansiera kampanjen. “Adoptera Ett Träd i Hansta”.  Genialt. Folk kunde adoptera träden i Hansta. Adoptionsbevisen såldes för 10 kronor. Var och varannan vecka, gick Helena, jag och flera andra och satte upp de gula A4 adoptionsbevisen i plastfodral på träden i Hansta. I slutändan hade flera tusen träd adopterats.

Trädadoptionerna gav pengar till diverse kampanjer, både sprayfärg till banderoller och graffiti, såväl som att anordna en folkfest på järvafältet.  1 Juni, 1988, anordnade vi en jättelik picknick i Hansta.  Politikerna ville låta det se ut som att miljöaktivisterna var en motkraft mot de unga som behövde bostäder. Fast med kontakter bland Stockholms unga anarkistiska husockupanter lyckades vi samordna motståndet under måttot “Bostad och Natur”.  Picknicken blev en jätte-succé. Jag spelade naturligtvis min låt. Poeten Thomas Tidholm var där. En underbar saxofonist spelade och musiken hördes nästan magisk i försommargrönskan. Astrid Lindgren, hade adopterat en 50 träd eller så, fick ett helt berg officiellt namngivet som tack. Massar av folk adopterade träd och satte själva upp sina gula adoptionslappar på de träd de adopterade. Folk vallfärdade till Hansta för att se sina adopterade träd. Vart och varannat träd hade de gula adoptionsbevisen.  En imponerande syn! Hur kunde överhuvudtaget någon med en motorsåg avverka dessa träd? Nu var Aktion Rädda Hansta en folkrörelse. Till slut backade kommunen och projektet lades på is. 1999 blev Hansta äntligen naturreservat.

Se hur fint det är i Hansta i den här korta videosnutten.

Rädda Hansta låten.

Det är en ganska klassisk rocklåt i struktur och låter som mycket annat, men det var en hel del pillande med texten. Texten var annorlunda än allt jag skrivit tidigare. Det fanns ingen ironi och inga svordomar. Här behövdes argument och ingen humor. Jag fixerade mig på fyra teman.

• Hansta som naturområde där stadsfolk kunde nyttja allmansrätten.
• Hotet mot den biologiska mångfalden
• Politiken bakom hotet, och demagogin från politikerna – “Bostad eller Natur”.
• Uppmaning till samordnad kamp för att få förändring.

Låten inleds med lätet från en duvhök. Credits till duvhöksinspelningen gavs aldrig på fodralet, som det bort göras, men inspelningen är från ett kassettband “skogsfåglar” utgivet av Sveriges Ornitologiska Förening. Jag hade oerhört kul att lägga körer till refrängen. Det var fascinerande att sjunga med sig själv.

Inte långt från Stockholms City,
nära Akalla en bit
kan man njuta av naturen
passa på mens det finns tid
här kan många människor ströva
skåda fågel plocka bär
ett naturlandskap så nära
det är sällsynt nu tyvärr

Naturen här
är någonting unikt
som till varje pris ska skövlas
så att inget blir sig likt
här ska människor inte alls få tro att de är någon del
ingenting naturligare än en bricka i ett spel

Så det är klart man blir förbannad
det är klart att man blir arg
Det är därför som man enas
i en stor aktions kampanj
Parlamentariskt har det tagits
ett majoritetsbeslut
trots alla protester
ska Hansta byggas ut.

Åh Hansta
Vi måste Rädda Hansta
Hansta
Vi måste Rädda Hansta

Är det här de kallar för bostsadspolitik
Politiken är som vanligt ett lurendrejeri
Mera företag till Stockholm
deras skatt gör henne rik
De maskerar sina lögner
för en god ekonomi

De säger vi måste bygga undan
mera lägenheter nu
I bostadskrisens dagar
det är viktigt eller hur
Tyvärr måste Hansta offras
öh du.
Det är ditt eget val
Bostad eller Natur?

Sedan sätter dom i gång och bygger upp sin stad
Elektronik företagen söker arbetskraft på rad
Så högutbildade från hela landet gör entre
Decentralisering? Rädda Hansta? Vad är det?

De e Hansta
Vi måste Rädda Hansta
Hansta
Vi måste Rädda Hansta

Men ännu kan duvhöken häcka som förrut.
Men utan våran hjälp flyger inga ungar ut
För snart är schaktningsmaskinerna i gång
Då hjälper inte ens att jag vrålar ut min sång

Så samla dina vänner
gå med i våran kamp
En förbannad rättighet
att få plocka bär och svamp
Ja vi ska få förändring om vi bara ligger i
Annars finns det ingenting värt kallas demokrati

i Hansta
Vi måste Rädda Hansta
Hansta
Vi måste Rädda Hansta

Kassetten utgavs i en liten upplaga på 300 ex.

Dags att göra nånting åt det.

Till baksidan av singel-kassetten fanns ytterligare en låt – Dags att göra nånting åt det. Den var skriven innan Rädda Hansta och var min första riktiga låt om miljön. Texten har en hel del ironi. Varje vers inleds med en strof från kända svenska låtar om naturen. Låten tar upp skogsdöd, det förändrade kulturlandskapet, oljespill, och konsumtionssamhällets ökade energibehov som hade manat på införandet av kärnkraft. Sensmoralen är naturligtvis att det upp till oss alla att göra nånting åt det – tillsammans.

Kanske är det lite väl mycket reverb på inspelningen, men vi var ute efter ett ödesmättat intryck. Återigen var där en hel del egna kör pålägg med ett falsett-skrik som avsiktligt skulle likna Mick Jaggers skrik i 12 tums versionen av Rolling Stones “Miss You”,  som kom ut året innan.  

Ute i vår hage är ingen längre som de var
varför kan man fråga men vad får man för nåt svar
var är alla glada kossor som beta hör förrut?
Var kommer mjölken från när inte korna får gå ut?
här växte orkideer, nu växer bara sly
här planteras granskog så marken blir som ny

Jag trivs bäst i öppna landskap där smogen ligger tät
bilarna är jättebra dom dödar alla träd
fabrikerna gör saker vi till varje pris vill ha
men redan efter någon dag så var dom inge bra
För vår nya årsmodell krävs det energi
kärnkraft spelar ingen roll om jag får en ny

Så dags att göra nånting åt det
dags att skilja rätt från fel
dags att börja gå tillsammans
så ska dom jävlarna få se

Till havs försvinner allt så bra
här syns inget skräp
sprängde nån en vätebomb
eller var det nån som sket
Oljan sköljs ur tankarna
middan flyter upp på land
finns det något bättre sätt
att jag ejder eller and
Till slut hamnar all skiten så klart i Östersjön
Vill du hjälpa till så spy i stockholms ström

Så dags att göra nånting åt det
dags att skilja rätt från fel
dags att börja gå tillsammans
så ska dom jävlarna få se
Dags att skrika ut sin vred
dags att tända på
vi tänder på en låga som ska brinna för evigt
vi sätter hårt mot hårt

Jag älskar naturen
Jag älskar naturen
Blommorna och djuren
Jag älskar naturen
Jag gråter när jag ser
hur dom förstör den mer och mer
jag kan inte sitta still
och hoppas att en bättring sker
Vi måste ta vårt ansvar
Ja jag ska bli aktiv
Låt oss göra det tillsammans
med tårar, svett och liv.

Så dags att göra nånting åt det
dags att skilja rätt från fel
dags att börja gå tillsammans
så ska dom jävlarna få se
Dags att skrika ut sin vrede
dags att tända på
vi tänder på en låga som ska brinna för evigt
vi sätter hårt mot hårt

Järvafältets framtid.

Fast trots att det är natur-reservat är inte Hansta på något sätt säkrat. Handelskammaren vill lyfta bort vissa delar från Stor-Stockholms naturreservat och bygga bostäder. På Järvafältet vill de bygga 20000 nya bostäder. Hansta och andra delar av de finaste naturområden på Järvafältet kommer i kläm.

Hansta kommer att naggas i kanten av förbifart Stockholm verkar det som. Det blir förmodligen kompensationsåtgärder men oavsett är det ett intrång i reservatet.  Är det inte på något sätt symptomatiskt att de enda platserna där Förbifart Stockholm går ovan jord är i Akalla och Hjulsta där politikerna inte räknar med någon högljudd opposition från befolkningen som till största del har invandrarbakgrund? Luktar faktiskt lite statssanktionerad rasism.
Nu när jag inte längre bor i Sverige, är det förstås svårt för mig att uttala mig om det legitima i Förbifart Stockholm, men jag är av princip miljökämpe så därför klingar resonemangen i Stoppa Förbifarten Nu-kampanjen väl för mig. Det är naturligtvis en smyg-modifikation av Dennispaketet som jag skrev en låt om 1992 kallad “Bilbanan”. Bilbanan kommer förmodligen att släppas i nyinspelad version nästa år. Det finns en akustisk version upplagd på MySpace om någon till äventyrs använder sig av MySpace fortfarande. Det är möjligt att man måste logga in för att lyssna.

Politikerna fortsätter köra över lokalbefolkningen på Norra Järvafältet. Se bara på den planerade enorma kyrkogården som Stockholms Kommun planerar på Järvafältet alldeles intill Tensta. 20,000 gravar ska det bli.
Herre Gud!

Om inspelning av den första demo-kassetten 1985-1986. Guran spelar för Stockholms Punkrockare.

Guran Guran föds 1985.

Jag läste fortfarande på biologlinjen lyssnade mer och mer på svenska punkband. Jag blev mer och mer anarkist politiskt. Nu började låtarna bli mer politiska och om miljön – men med glimten i ögat. Ironi var en viktig ingrediens fortfarande. Jag blev starkt inspirerad av spanska anarko-punkrockarna La Polla Record. Det var sådana låtar jag vill skriva. Idéer till låtar flödade. Jag visste att låtarna funkade för en publik eftersom jag hade testat dem i tunnelbanan.  Det var valår 1985. Jag gick på konserter med Asta Kask, Köttgrottorna och Bröderna Marx ofta med min 3 åriga dotter i släp. Hon undrade varför punkrockarna hade orange och rosa hår.  “För de är arga”, svarade jag.

Det var dags att spela in i studio.

Det var klart att det skulle vara ett band och inte Gunnar Engblom:s demo-kassett. Som en ganska medioker gitarrist, var det också klart att jag behövde hjälp.  Det var tur att en kamrat på biologlinjen på Stockholms Universitet – Gunnar Elvin – var både lysande gitarrist och musiker i största allmänhet och dessutom hade erfarenhet att jobba i studio. Gunnar och jag hade tidigare båda varit inblandade att skriva ihop ett litet studentspex till grundblockets avslutningsfest på våren 1984. Vi var alltså två Gunnar som spelade gura, så Guran Guran verkade vara ett bra namn och som dessutom travesterade på pojk-gruppen Duran Duran. Alternativ-namnet som trummisen Anders Carlstedt (Jansson) myntade var Grannarna Klagar, och det var ett arbetsnamn under en tid.

…Men va ska Mamma Säga…?

De första låtarna var Bananfantasier (Jag har för livlig fantasi för att äta bananer), Mardrömmar och Jag vill bli känd som spelades in någon gång under 1985. Det var för lite material för att kunna göra något med, och det var klart att mer behövdes. Dessutom under perioden vi spelade in, hade ytterligare nya låtar komponerats och att döma av populariteten då jag spelade dem för punkrockarna i Stockholm, var det klart att det krävdes ytterligare en inspelning. Bästa landet i världen och Kungen och Silvia skrevs redan 1985 och idén till Fy Fan va Jag hatar Disco kom till under en bilsemester i Syd-Spanien våren 1986. Vi hittade en ny studio på Nybrogatan och trots att det bara var 8 kanaler fick vi ett fantastiskt ljud. De tre nya låtarna med spelades in och under sommaren 1986 och mixades på sensommaren. Anders kom på titeln. …..Men Va Ska Mamma Säga….?  Kassetten med 6 låtar på gavs ut i 500 exemplar.

Ultra-kåken

Vi mixade också ned en version utan sång, som jag använde som playback för att sälja kassetter. Oftast med “bergsprängaren” på T-Centralen. Men det blev också någon spelning på Ultra. Jag frågade Tompa Eken om han inte kunde sätta kassetten i PA anläggningen. Snart stod jag på scen och sjöng till de tre första låtarna från kassetten.  Jag minns inte vem som mer spelade den kvällen, men jag träffade Carl Brandt från APA (kanske var det APA som spelade) och Magnus Hörnell från Asta Kask.

Carl Brandt och Guran. Carl tror bilden kan vara från 1984, men jag antar att det är från den där första spelningen på Ultra 1986. 

Fast det blev aldrig några riktiga spelningar under den här tiden. De andra bandmedlemmarna och jag hade varken tid att repa eller lokal, så jag fortsatte “solo-karriären” i tunnelbanan.  Jag hade dessutom familj och en liten dotter och universitets-studierna.  Från och med nu, kallade jag mig för Guran.

Hur det började

Jag – Gunnar Engblom -började redan 1979  spela på perrongerna i tunnelbanan. Bandet jag var med i som sångare – Hannibals Hårband – hade precis upplösts. Jag hade strax innan bandet upplöstes börjat att skriva texter till bandets låtar. När ingen längre skrev musik, blev jag tvungen att plinka fram lite ackord på guran för att få lite musik till nya texter jag skrev. De första låtarna var inga underverk precis och ganska simpla kompositioner. Texterna var till en början mycket inspirerade av Ola Magnell och Robban Broberg, men så småningom blev de rätt absurda och, måste jag erkänna, ganska pubertala.

För mycket Kaos för Kaos

Utslängd från Viskafé Kaos på Stora Nygatan

En kväll 1979 på nån slags fri visafton på viskafé Kaos i Gamla Stan gjorde mina texter att föreståndarinnan Saga Sjöberg bokstavligen slängde ut mig. Visor fick inte låta hur som helst.

Jag var rätt deppig när jag satt på perrongen på T-Centralens blå linje väntades på tåget hem till Solna. Men i ett infall fick jag för mig att plocka fram guran från fodralet och börja spela. Jag var otroligt nervös. Tänk om någon som jag kände kom förbi. Men det gick bra. Folk visade sin uppskattning och några kommenterade att de gillade texterna.

Det fanns en viss fördel att spela på perrongerna i stället för på gatorna. Folk var ju ändå tvungna att vänta på sitt tåg och hade inte bråttom. Det fanns hellre inga förväntningar på att det skulle låta på ett visst sätt. Med underfundiga och fräcka texter – och Eminem liknande reaktion: Sa han verkligen det jag tror han sa? – kunde tunnelbanetrafikanternas uppmärksamhet fångas.

Innan Guran var det sällsynt att se musiker på perrongerna. Det hände att några A-lagare spelade dragspel på Odenplan perrongen och att det stod någon amerikansk/engelsk gatumusiker vid uppgången på Gamla Stan eller i gången mellan Centralen och T-Centralen. Men svensk musik på T-Centralen var nytt. Det jag gjorde var annorlunda.

Det blev fler kvällar på perrongerna och ganska snart hade jag skrivit ytterligare låtar speciellt för att framföras på tunnelbanan.  För att få mer uppmärksamhet la jag in en hel del ironi och komik. Bland annat fanns det en som hette “Ge mig en gladare tunnelbana” som var skriven direkt till publiken i tunnelbanan.

Jag kommer ner i tunnelbanan
med gitarren i min hand
Jag ställer mig där och börjar spela 
om sånt som händer i bland

Folk stirrar på mig 
som om jag vore galen
några  lyssnar och tar del 
andra kollar hellre 
tunnelbane-reklamen
då e re väl nåt som e fel.

Refräng: Ge mig en gladare tunnelbana
ge mig en gladare medtrafikant osv.

Jag spelade på perrongerna på T-Centralen på sena fredag och lördag kvällar då det omkring 10 minuter mellan tågen. I början av 1983 började jag på biologlinjen på universitetet, så spelandet var ett sätt att dryga ut studiomedlen. Flera låtar hade texter som till viss grad chockerade förbipasserande och fångade deras uppmärksamhet.  Jag har för livlig fantasi för att äta bananer var en av den. Det fanns också en låt som handlade om homo-fobi – Nån har glömt en homofil i min automobil.  Det var låg nivå på rimmen, men det var rim som ingen hade hört förr och det var fortfarande annorlunda att någon sjöng texter på svenska som som handlade om något annat än hjärta och smärta. Kungen och Silvia, och pubertala Jag vill ha dig i julklapp och Jag måste vara helt unik för jag vill gifta mig med ett lik var andra låtar från den här perioden.

En sen kväll efter att jag spelat, tog jag gitarren under armen när tåget kom och utan att stoppa ner gitarren i fodralet gick jag på tåget hem till Solna och började spela “tunnelbanelåten” i vagnen.

Jag fick reaktioner. Folk var tvungna att lyssna på mina texter och det gav resultat.  Snart spelade jag var än jag skulle med tunnelbana till och med under det att jag pendlade till universitetet.  Jag fyllde mina fickor med mynt.

Kom just att tänka på det. Under alla år som jag spelade i tunnelbanan presenterade jag alltid mina låtar på samma maner.
Följande visa handlar om…..

Jag sa VISA Jag sa inte LÅT.

En släng till viskafét Kaos.  Tack Saga! Att inte passa in är ibland det som öppnar andra och mer spännande dörrar.